Ryssland kan slå ut ett värmeverk, men inte människans förmåga att anpassa sig

Sedan Rysslands fullskaliga invasion inleddes har miljontals ukrainare tvingats lämna sina hem. Familjer har splittrats, människor har förlorat anhöriga och stora delar av landets samhällsviktiga infrastruktur har utsatts för återkommande angrepp.

Trots detta visar en ny undersökning från Kyiv International Institute of Sociology, KIIS, att sju av tio ukrainare ser sig själva som lyckliga. Det är samma andel som i december 2021, två månader före den fullskaliga invasionen.

Det betyder inte att kriget har blivit normalt eller att lidandet har försvunnit. Det betyder inte heller att människor inte är rädda, sörjer eller oroar sig för framtiden.

Men det visar något viktigt om människans förmåga att anpassa sig.

Livet hittar en ny form

Inom psykologin talar man om hedonisk anpassning: människans tendens att efter stora förändringar så småningom närma sig sin tidigare nivå av upplevt välbefinnande.

Det är ingen absolut regel. Vissa erfarenheter lämnar djupa och bestående spår, och människor påverkas på olika sätt. Men vi har ofta en större förmåga att skapa en fungerande vardag under svåra omständigheter än vi själva föreställer oss.

KIIS betonar också att undersökningen inte kan fastställa varför andelen lyckliga har ökat. Psykologisk anpassning till ett långvarigt krig är en möjlig förklaring, men har inte bevisats av just denna undersökning.

Resultatet visar samtidigt att lycka inte är detsamma som ett problemfritt liv.

Människor fortsätter att bilda familj, träffa vänner, arbeta, laga mat och planera framåt. De hittar mening, rutiner och gemenskap även när omständigheterna är svåra.

I undersökningen var känslan av mening också tydligt kopplad till den upplevda lyckan: bland dem som upplevde att de förstod meningen med sitt liv betraktade sig 79 procent som lyckliga.

Ett utslaget system behöver inte innebära ett utslaget samhälle

Rysslands återkommande angrepp mot Ukrainas energisystem har haft mycket allvarliga konsekvenser. Bostäder har blivit utan värme, el och ibland vatten mitt under den ukrainska vintern.

Sedan 2022 har 18 stora kraftvärmeverk och fler än 800 panncentraler skadats eller förstörts, enligt Internationella energiorganet IEA.

När en central anläggning skadas mobiliseras reparationspersonal. Reservlösningar sätts in. Värme omfördelas där det är möjligt. Mindre och mer utspridda energilösningar byggs för att minska beroendet av enskilda anläggningar.

På hushållsnivå används reservkraft, alternativa värmekällor, batterier, gasolkök och andra tillgängliga lösningar.

Infrastruktur kan förstöras och vardagen kan göras mycket svårare. Men människor är inte passiva delar av ett system.

De lär sig, samarbetar, reparerar och anpassar sig.

Här finns en viktig lärdom även för oss i Sverige.

Beredskap handlar inte om att försöka förutse exakt vad som kommer att inträffa. Det handlar om att redan i förväg acceptera att samhällets vanliga funktioner kan störas – och veta att det då finns andra sätt att lösa de mest grundläggande behoven.

Den som mentalt har förberett sig på att elen kan försvinna reagerar annorlunda när lamporna slocknar. Den som redan har tänkt igenom värme, vatten, mat och information behöver inte börja från noll.

Det skapar handlingsutrymme.

Förberedelser skapar inte oro – de minskar den

Ibland framställs beredskap som ett uttryck för rädsla. Erfarenheterna från Ukraina pekar snarare på värdet av att kunna anpassa sig när vardagen förändras.

Beredskap handlar om att skapa marginaler. När en lösning slutar fungera behöver det finnas en annan. När samhällets resurser är hårt belastade behöver fler människor kunna klara de första dygnen med det som redan finns hemma.

Det handlar inte om att försöka förbereda sig för varje tänkbart scenario. Det handlar om att skapa tillräckligt med handlingsutrymme för att kunna hantera det oväntade.

Vi kan inte kontrollera allt som händer omkring oss.

Men vi kan förbereda oss på att vardagen ibland behöver fungera på ett annat sätt.

Det är kanske den viktigaste lärdomen från Ukraina. Motståndskraft handlar inte bara om hur robusta våra tekniska system är, utan också om människors förmåga att anpassa sig när systemen inte fungerar som de brukar.

Att kunna ställa om. Att hitta en annan lösning. Att hjälpa varandra. Och sedan fortsätta framåt.

Det är också beredskap.